Så det är väl jävligt självklart att när det går som bäst, att allting ska börja dala, sakta med säkert, neråt.
Känns det värt?
Är det värt att en bry sig? Varför skulle jag bry mig?

Jomen för att ni människor fucking betyder för mig. Så jag bryr mig.
Men de kanske vore lika bra om man bara lät bli? Från början liksom? Då skulle ju inte folk bli så förvånade iallafall.

För när man själv mår piss, då vill man veta att alla runt omkring en, som säger att de finns där, FINNS DÄR.
Men men när själv mår piss, och flera andra runt omkring dig börjar må piss, ja då är det liksom lite..... Prioritering som gäller?
Känns det som iallafall.

För om man själv mår piss, är det svårt att försöka att få andra och må bättre, fast man själv mår skit? asså fattar ni?

Jag borde verkligen söka hjälp :D Snacka om att jag är mästare på att göra saker som inte är saker från början till de största sakerna som någonsin existerat. Jag är proffs på det, face up.

Människor.

Italienresan..... Nu har 2 hoppat av. vi åker om en vecka. Och två stycken av gänget har hoppat av. kul!
Studenten...... ÄR PÅ LÖRDAG. och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Min mage är fucked upp igen, jag har KONSTANT ont och kan knappt gå. borde egentligen bara läggas in på sjukan med morfindropp i armen till jag är frisk, livet<3

Nej, men jag sitter ute nu efter att precis ha kommit tillbaka från skbg där jag va in på apoteket och pumpade dem på piller.
Jag ska verken ha ont i magen imorgon eller på lördag. Jag gör vad som helst.

Jag vill bara inte ha ont.

De känns som om de här inlägget blev lite för köttigt och egentligen inte ska finnas på denna blogg utan på den andra, lite mer köttigare bloggen, men ni borde fan veta...
Även fast jag inte säger hej, eller bjuder med, eller pratar, eller gör what-fucking-ever på en hel dag eller två, så betyder inte det att jag är arg, ledsen, osocial, opepp, deppig..... ingenting sådant.
VI BEHÖVER BARA INTE PRATA VARJE DAG FÖR ATT KUNNA ÖVERLEVA.
Grejen är att jag räknar med att ni finns där, dagen efter. Men alla runt mig verkar inte fatta det. och inte heller att det är tvärt om. att ni kan räkna med mig.

Visst, jag är väl kanske inte den bästa som ska sätta mig så jävla mycket högre över alla andra, för jag är då inte perfekt. Men.... grejen är ju att det handlar om Tillit, Trust, Förtroende, Förlitan, Tilltro, Tro....

Kalla de va fan ni vill, människor.
(punkt)