Eller något annat obehagligt ställe...
2011-08-24 i
Livet som jag känner det
Händelserika veckor sedan jag skrev sist.....
0 av era tankar
Festen vart lyckad, lika så kräftskivan dagen därpå.
Veckan efter det spenderades med pojken och syster fortfarande ensamma hemma.. Helt okej :D
Förutom att på onsdagen för en vecka sen, så fick jag så gruvligt ont i magen. Helt jävla sanslöst!
Låg i fosterställning hela tiden, kunde inte äta, kunde inte gå.. Det enda jag kunde var typ att gråta och spy.
Inte helt okej.
Hade feber och spydde och magont.
Lördagen försvann min pojkvän och jag fortsatte ligga hemma på soffan. Hjälpte syrran att städa iordning huset, för på söndagen kom mamma hem och hon tog mig till akuten på söndagskvällen vid 03... lika bra.
Då hade min enda hjälp varit att ligga i duschen (när inte varmvattnet var slut då...) och spruta varmvatten på mig själv. Friskt? nja..........
Så akuten blev det. Där tog det 2h innan dom kom på vad det kanske kunde vara = Gallsten.
fick en spruta (i fucking rumpan, dessutom. Detta måste vara värt mödan tänkte jag...) mot det och det onda gick över på mindre än 20 min. Kändes ju AWESOME då.
Dock skulle de behålla mig över dan (måndagen) bara för att göra ett ultraljud för se om de bokstavligen kunde se några stenar, samtidigt som dom ville ha mig på dropp för att jag var uttorkad.. Men det blev lite längre än "över dan".
När jag fått mitt rum och inbokad tid för ultraljudet vart klockan halv 12, så låg jag iallafall där.
Magonten kom snabbt tillbaka när sprutan släppte... härligt. På med en till spruta (också denna i rumpan. Hi5 liksom...... tänkte jag att nu kommer dom hålla mig här inne och sticka sprutor i skinkan på mig.... fan... typ) Men iallafall, smärtan gick över och vi gjorde ultraljudet.
Inga stenar.
Smärtan kom tillbaka efter ett litet tag och dom la in mig for real.
Så där låg jag, med min dropp i armväcket och gråten i halsen. Tillslut kom dom med beskedet om att jag skulle få ligga över.
Hela min värld sprack... Dels för att:
- jag hatar sjukhus
- jag hatar sjukhus
- jag ville ju hem, började ju skolan imorgon!?
- nej juste, jag hatar fan sjukhus!
Så, där satt jag, 18 år och storbölade över att jag skulle sova själv på sjukhuset för att dom ville hitta vad de va som gjorde så fruktansvärt ont i min mage.
Moget? Nja.......
Jag var skiträdd, saknade micke och ville egentligen bara hem.
Okej, det var bara att bita ihop. Bad om smärtstillande och det fick jag :) denna gång i droppgrejen jag hade i armväcket (inte i rumpan, eller i armen, eller något annat obehagligt ställe)
Eftermiddagen kom, klockan var inte mer än runt 12-1 när dom sa att dom skulle ha mig kvar, och det gjorde också min lillasyster :) Med en massa saker för mig som jag skulle ha över natten...
Så där satt nu både jag, mamma och syster och hade ganska tråkigt. Jag var ganska depp för att jag skulle sova där och sonia var ganska trött då hennes första dag i skolan hade varit ganska lång.
Dom åkte iallafall hem, runt 7, och då var det bara att nöja sig. Bad om smärtstillande hela tiden och sov som en gris. Det var det jag gjorde.
Kunde inte äta någonting då heller, alltså, har inte haft någon mat i magen sedan onsdagen. förra veckan... lång tid.
Natten bestod av att vakna var 4de timme för att smärtisen (sprutorna med smärtstillande medel) hade gått ur.
första vid 21.00, andra vid 01.00, tredje vid 05.00 och fjärde innan frukost 09.00.
Härligt!
Denna dag, tisdag, skulle jag göra magnetröntgen och gastroskopi. Dessa två för att se vad det var som gjorde så ont... Magnetröntgen blev klockan 11.20 och jag förstår varför folk får anfall i de där maskinerna, alltså, klaostrofibianfall...
Det var så sanslöst trångt. herre min gud.
Gick bra iallafall, visade tydligen sen ingenting som var fel, så det gjorde jag helt i onödan...
Gastroskopin däremot... Var lite äckligare.
Blev nerkörd i min säng, av två jättegulliga sköterskor som försökte lugna ner mig... haha jag var asnervös.
Kom ner dit och får en kopp med lite, lite bedövningsmedel. Smakade pyton.
Sen kom det in 3 flickor, 2 sköterskor och en läkare, som alltså skulle göra det här.
Jag får en plastgrej i munnen som gjorde så jag inte skulle bita på slangen, och sen så började helvetet.
Dom körde ner slangen (som var ASHÅRD) rätt ner i svaljet på mig. jag tänker inte berätta hela upplevelsen,
men känslan när dom sa att dom var klara var ungefär: jaha, kunde ni inte bara ha skärt upp min hals när ni ändå var igång?!
Det kändes, bryskt talat, som om min mun hade blivit våldtagen. Jag vet inte hur det känns att bli våldtagen i munnen, men så som jag tror att det skulle kännas, kändes det som.
Förlåt för att jag är så grov, men det var hemkt.
Efteråt låg jag i min säng utanför salen där gastroskopin utfördes, och skakade samtidigt som jag panikgrät.
Väntan på dessa två sköterskor som skulle komma och köra tillbaka mig var oändlig. helt seriöst.
När dom såg mig dock, så la dom sig i sängen med mig och höll om mig och pratade lugnande med mig.
haha sikken jävla upplevelse.
Iallafall, väl uppe på rummet igen, började smärtisarna rulla in och jag kunde inte sluta gråta. Fick glass och saft av sköterskorna som själva hade varit med om gastroskopi och de tyckte så synd om mig och förstod precis när jag sa hur jag mådde :D
Lo Engman, Joel Björkman och någon Joel (?) kom förbi på besök och det var otroligt uppskattat, även fast jag låg där som ett litet cp, var allmänt ful och gråtig och bara kände mig totalt äcklad. Så himla underbart det var när Lo slog armarna om mig och jag bara slappnade av i hela kroppen och släppte ut allting.
Sen så gick dom, och jag fick besök av mamma :)
nu var liksom det värsta gjort. Så natten bestod av att äta en halv middag och sedan få smärtisar x2 och sedan somna. Jag sov hela natten helt ostört.
Vaknade vid 7 av att dom knackade på min dörr och skulle ta blodprov, dessa hemska blodprov.
Iallafall, blev utskriven vid 12.
Nu är det skönt att vara hemma :)
Hoppade in i duschen, skulle raka benen och rakar såklart upp en 5x1cm remsa av endast skin på mitt smalben.
Skönt? njaaaaa.......
blödde det? njaaaa...... bara typ 15 liter blod på badrumsgolvet, men det är sånt man får tåla.
Nu ska jag gå ut i skogen, här har ni lite härlig läsning folks!
imorgon ska jag attackera 3an. så får vi se hur det går.
P U S S
Kommentarer
Trackback